Till slut fick jag ont i mina ögon -- Pressklipp
Dagens ETC
Det absurda skildras lika sakligt som enkla vardagssituationer. Det gör det väldigt spännande att fortsätta läsa, eftersom texterna aldrig blir förutsägbara, man vet aldrig vart det kan sluta någonstans. Det är välskrivet och intressant, men de korta fragmenten försvinner snabbt ur minnet. Det gör inte så mycket, eftersom det här är en bok som kan läsas om utan att bli tråkig.
Expressen, 24 maj 2005 Kristian Lundberg
..det är befriande, underhållande. Det händer att jag tänker på Christer Hermansson när jag läser Sundström, men jag tänker också på Pär Rådström.
Mest av allt tänker jag dock på Sundström själv. ”Jävla naturen, försökte jag, men kände mig bara chanslös och ynklig. På teckningen var det en tant med långa armar som jag hade skrivit Gunilla på. Där låg jag på isen och fattade ingenting.”
En bra sammanfattning av det mänskliga predikamentet.
Veckans Val
Svenska Dagbladet, 15 april, 2005
Eva Johansson
I trettiosex halsbrytande korta historier vränger debuterande Isak Sundström ut och in på vardagen, gör det vanliga märkvärdigt och det bisarra normalt. Boken är som ett slags seriealbum utan bilder där tillvaron skärskådas i ett ömsom rart, ömsom solkigt ljus, men alltid utifrån samma lakoniskt glada absurdism.
Gokväll, SVT
Anahita Ghazinezam
Det är jättecharmigt ... Klart läsvärd.
Stick, nr 7, 2005
Jenny Gransell
-- Som igår när jag lyssnade på radio till exempel, det var en man som ringde in till "Karlavagnen" och berättade att han hittade en vigselring utanför Ullevi 1998. Han sa att han jätteofta hade tänkt ringa in men att det inte blivit av förrän nu. Där hade han suttit och väntat med sin upphittade ring i sju år och liksom "Nähä, jag ringde inte idag heller". Tills plötsligt en dag! Det är vackert.
[...]
-- Min farmor tycker att det låter så fint med boken, men hon lär ju få en chock.
Kulturtidningen, nr 5, 2005
Carin Persson
-- Jag känner mig verkligen inte som en författare utan mer som ... en grabb.